Att det skall vara så svårt att tolka sin samtid

Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Egentligen är jag ingen van bloggare som har ett behov att meddela mig med omvärlden vad jag fyller mina dagar med. Jag saknar dock Carpen, webbtidningen jag lade ner 2007 efter tio års aktivitet. Det måste vara ett rekord. Tio år är oerhört långlivat för en webbtidning. När Carpen var som mest aktiv, runt 2000, fanns det en uppsjö av dem som försvann en efter en.

Idag läser jag Politiskt Inkorrekt, Fria Tider sporadiskt  regelbundet och sedan finns det andra bloggar jag borde läsa oftare. Magnus’ Kapitel 109 är ett exempel. Eftertänksamt och sansat genomskådar Magnus samtida fenomen och djävulskap. Carpens bibliotek av reflektioner av samtiden finns fortfarande kvar för den som är intresserad (Olofs, Blexies, Holmas och Magnus’ material är särskilt läsvärt. Själv heter jag kort och gott “red”).

Om Carpen varit aktiv idag hade det troligtvis funnits många krönikor och artiklar om Breivik, Åkesson, ND, NI invandringspolitik, den judiska mediakoncentration, The New World Order, Bilderberg och annat vi egentligen inte ska prata om utan bara nicka och bocka och göra piruetter och… ja, du förstår.

Idag har jag blivit en knegare. Sju till fyra varje dag. Jag har blivit det jag en gång befarade. Jag trivs dock alldeles utmärkt. Tio år har gått och de senaste årens självförvållade kaos har resulterat i omständigheter jag inte såg i kristallkulan år 2000. Läget är stabilt.

Men jävligt törstigt.